Norrsken

Ingenting på himlavalvet kan jämföras med norrskenet. Solen, månen, stjärnorna och planeterna är stabila, förutsägbara. Men norrskenet är föränderligt, skiftande, förgängligt. Färger och rörelsemönster är unika i naturen. Fotografier kan bara bli föreställningar om detta överväldigande fenomen. Min uppriktiga önskan är att varje människa som längtar efter att en klar höst – eller vinternatt få uppleva denna naturens otroliga föreställning ska få den chansen, om också bara för en enda gång.

Vad är norrsken?
Norrskenet är en del i en process, en samverkan mellan solen och jordens magnetiska fält. Solen avger laddade partiklar – negativa elektroner och positiva joner – i olika hastighet. Detta benämns plasma. Detta flöde av extremt het, joniserad gas som blåser genom rymden benämns solvinden.

Solen är en jättestor magnet vars kraftfält sträcker sig långt ut i rymden. Kraftfält vrids i en spiral genom solens rotation, och inne i denna spiral rör sig partklarna längs magnetfältets linjer. Solvinden når jorden med en hastighet av flera hundra km per sekund och träffar vårt eget magnetiska bälte, magnetsfären . Liksom när vatten ett fast föremål så glider solvinden förbi jorden och sluter sig samman igen på jordens nattsida, pressar ihop magnetsfären och drar ut den till en kometliknande svans. Solvinden forsätter sin längs jordens magnetfält och samlar upp mer partiklar som härrör från jordens atmosfär. Den skruvar sig runt jorden och drar ut jordens magnetsfär till en kometsvans som sträcker ut på planetens mörklagda sida.

Solvindspartiklarna forsätter sin resa längs jordens magnetfält och når djupast ner i atmosfären i polartrakterna. Partiklarna koncentreras i en s.k. halo – ring runt de båda polerna och ger upphov till norrsken ( Aurora Borealis ) i den norra hemisfären och dess spegelbild sydsken ( Aurora Australis ) i den södra hemisfären

Hur bildas norrskensfärgerna?
När elektronerna faller genom jonosfären kolliderar de med partiklar som redan finns där. Huvudsakligen är det syre och kväve men även helium, väte, neon och argon. Som ett resultat av denna kollision får syreatomerna och kvävemolekylerna för ett kort ögonblink extra energi. De blir ” exciterade ” . Men de eftersträvar grundtillståndet och avger snabbt den extra energi i form av fotoner ( = ljuspartiklar ). Detta ljus är norrskenet.

Atmosfären är allför tät för partiklarna att genomtränga till lägre höjd än ca 90 km. Den höjden definierar den lägsta gränsen för norrsken. Motsvarande övre gräns, där de första kollisionerna kan inträffa, är ca 1000 km. Men normalt uppträder norrskenet på ca 100 – 200 km:s höjd. Regnbågen innehåller hela färgspektrat . Norrskenet däremot har bara vissa speciella färger. De dominerade färgerna är gulgrönt och olika röda nyanser. Vanligtvis är det krockade syreatomer som utsänder den gulgröna färgen, den som lättast uppfattas av det mänskliga ögat. Från syreatomerna kommer också den djupröda färg som kan ses i norrskenets översta kant. Kväve skapar den blåröda nedre kanten på norrskensbågarna och orsaker även det blå och violetta färger som ofta är svårare att förvånats över somliga fotograferingsresultat eftersom filmen har fångat upp blå och violetta färger som mitt öga inte kunnat uppfatta. Så när jag fotograferar norrsken är jag aldrig helt säker på vad resultatet blir.

De nyckfulla skurarna av elektriska partiklar skapar norrskenets rörelser och former: bågar, draperier, strålar, spiraler, koronor.

Var kan man se norrsken?
Jag har turen att bo i ett av de områden där sannolikheten är hög att kunna få se och alltså även kunna fotografera norrsken. För mig gäller detta från slutet av augusti till början av april. Norrskenszonerna är belägna på ett avstånd av ca 2000-3000 km från polerna. Själva zonerna är omkring 100 km breda. Norrskenet formar en ovan runt polerna. Från marken kan vi bara se en del av denna oval. Det norrskensljus som vi ser här i den norra hemisfären har samtidigt sin spegelbild i ljuset runt sydpolen, beroende på magnetfältets symmetri.

Att fotografera norrsken
Vetenskapen säger att Skandinavien sannolikt befinner sig under denna oval vid magnetisk midnatt som inträffar omkring kl 22.00-23.00. Jag tror säkert att detta är sant, men jag kan också efter åtskilliga foton mellan kl 16.00-20.00 i november och december och ännu fler mellan kl 20.00-22.00 vid andra aktiva tillfällen. Så om du verkligen vill få en chans att se norrsken – var beredd att titta efter det hela tiden, så länge som himlen är mörk.

För mitt norrskensfotograferande har jag en kamera stående uppmonterad hela tiden. Jag använder en Canon T 90 med 55 mm 1,2 lins. Emellanåt har jag en kamera till kamera till, Canon EOS med 20 mm 2,8 lins.
Jag har upptäckt att det inte finns några ”regler” för norrskensfotografering. Resultatet beror på din kameralins, film, intensiteten i sceneriet på himlen.
När jag använder T90 med en 55 mm 1,2 lins och 400 asa film exponerar jag bilder från 30 sekunder till 10 sekunder. Med EOS 5 och 20 mm lins ändras så ändras också exponeringstiden för överensstämmelse. Det betyder att ingen fotograferingskväll är den andra lik. Varje tillfälle är unikt. Du ser aldrig två likadana norrskensscenerier. Du kan aldrig ta två helt identiska bilder. Det är spännande och skrämmande att vänta på resultaten!

Naturens ljusshow
Vad än som berättas i alla myter, vad än man tror, vad än vetenskapen påstår om norrskenet – för mig är detta det väldigaste, det mest respektingivande fenomen som jag någonsin upplevt.
Ibland är uppvisningen så överväldigande, så energifylld och så strålande färgstark att den trotsar varje försök att med kameran försöka fånga bara en del av skådespelet. Vid sådana tillfällen ligger jag bara på rygg i snön och betraktar miraklet i respektfylld frukan och njuter av ”Naturens ljusshow”.